tilmova

 

Teodor var 68 år när han lärde sig simma. Han visste inte riktigt varför han aldrig hade lärt sig. När han var liten blev det liksom aldrig av, och sedan kändes det som att ju äldre han blev ju längre ifrån kom han att lära sig. Ungefär som när man glömt att gratta någon på födelsedagen och hela tiden tänker ”just det, jag ska ringa och gratta också”, men så glömmer man det en dag till och en dag till och till slut blir det bara löjligt och man struntar i det istället.

Teodor hade varit gift med Gunvor i 46 år, två månader och fem dagar innan hon fick sin tredje och sista hjärtinfarkt en solig septemberförmiddag. Som dödsannonsen nämnde så lämnade hon efter sig make, barn, barnbarn och två katter. Barnen hette Torbjörn och Karin. Torbjörn var ensamstående, Karin var gift med Stefan som hon hade dottern Maja-Stina med.

Maja-Stina var fem stora år och sov över hos mormor och morfar åtminstone en gång i månaden. Med mormor brukade hon leka bondgård och med morfar brukade hon gå ut och gå, eller leka frisör (morfar var alltid kund, och han fick alltid vattenkammad sidbena). Maja-Stina kom fortfarande och sov över, men nu bara hos morfar. Det blev ingen bondgård, men desto mer promenader och frisörbesök. Hon började gråta ibland när hon tänkte på mormor och det gjorde alltid Teodor så sorgsen.

Gunvor hade kunnat simma. Hon ville alltid lära Teodor, men han vägrade. ”Jag behöver inte kunna simma, jag badar ju aldrig!”, var hans argument. Gunvors motargument var ”Du badar ju aldrig för att du inte kan simma!” Teodors svar på det blev oftast ett muttrande ”Vad kom först, hönan eller ägget…” innan han återgick till sitt korsord där han satt i sin solstol på stranden.

Gunvor älskade att simma. De gick ofta till sjön om somrarna, nästan varje soldag, och hon simmade åtminstone en halvtimma medan Teodor löste sina korsord. Sedan gick de hem och tog 11-kaffe.

Maja-Stina kunde också simma. Nåväl, inte än kanske, men hon älskade att vara i vattnet så det var väl bara en tidsfråga. Detta hade inte gjort något, för Maja-Stina hade alltid haft mormor med sig i sjön. Nu fanns ingen mormor att bada med längre och Teodor förstod dilemmat. Teodor hade aldrig badat om somrarna under sitt 68-åriga liv och han tänkte inte börja med det nu. Han tänkte fortsätta sitta i sin solstol på stranden, men däremot skulle han välja bort korsordet mot att istället hålla uppsikt över sitt badande barnbarn. Så långt hade Teodor tänkt ganska snabbt när sommaren närmade sig. Vad han inte tänkte på förrän i slutet av april var att det skulle kunna hända något. Maja-Stina skulle kunna försvinna under vattnet, hon skulle kunna lära sig att simma och simma alldeles för långt ut. Det skulle helt enkelt kunna vara så att hon behövde en simkunnig morfar.

Teodor var äldst i intensivsimkursen den säsongen. Övriga deltagare var Fritz 12 år, Angela 9 år och Peter 13 år. Det var ingen som frågade någon annan varför den inte kunde simma.

Teodor var 68 år när han lärde sig simma. I slutet av juni, en lördag, tog han med sig sitt barnbarn till sjön för första gången den sommaren. Han satt i solstolen i 22 minuter innan han gjorde henne sällskap i vattnet.

Gunvor hade såklart haft rätt hela tiden.