tilmova

Öppna händer symboliserar ett slags emottagande. Det är svårare att acceptera, tillåta och ta emot verkligheten med hårt knutna händer!

Hon står i bokhandeln och bläddrar i någon sorts självhjälpsbok. Hon vänder upp blicken och tittar rakt framför sig en stund, in i tomma intet.

Pang!

Hon slår igen boken och ställer tillbaka den i hyllan. Rättar till handväskan över axeln och drar sedan bort luggen ur pannan med baksidan av handen. Klackarna låter hårt mot golvet när hon går fram till kassan och betalar för Pippi Långstrump, och ännu hårdare mot gatstenen när hon lämnat butiken. Handen runt påsen är hårt knuten.

*

Camilla är 42 år. Hon är skild sedan ett halvår tillbaka och har barnen varannan vecka. Då förvandlas hennes stilrena fyra till ett hem. Vinglasen står kvar i vitrinskåpet hela veckan och på helgen puttrar det någon gryta på spisen. Kanske pizza på fredagen, men annars ingen hämtmat. Inte under barnveckan. Då lever hon det Perfekta Mamman-livet. Försöker åtminstone.

Hon och Klas hade gått i familjeterapi i två år innan beslutet om skilsmässa till slut var oundvikligt. Till en början hade hon nog trott att terapin skulle hjälpa dem. Lösa deras problem. Inte nödvändigtvis en quick fix, men ändå – lösa problemen skulle den säkerligen göra. Varför annars gick man i familjeterapi?

Hon hade länge trott att Klas gav upp före henne. Hon misstänker att han hade en affär ett tag, men konfronterade honom aldrig genom att fråga. Om det nu var det så, så verkade det inte som att det hade hållit i sig särskilt länge. Eller så blev han bättre på att dölja det. Hon vet helt enkelt inte.

Det sista halvåret hade de inte haft sex mer än en gång. Det var efter en parmiddag med några bekanta som verkade lyckliga och nöjda med livet. Fruktansvärt provocerande för ett olyckligt medelålders par, och resulterade i ett misslyckat ligg där båda var lite för berusade och inte kunde släppa tanken på det lyckliga paret. Ännu ett bevis på vart deras relation var på väg.

Att hon trodde att Klas gett upp före henne resulterade ganska länge i att hon kände sig lämnad, när det i själva verket var ett gemensamt beslut. Hon visste att hon inte kunde fortsätta leva med honom, ändå var hon besviken när flyttbilarna åkte skytteltrafik mellan huset och deras nya lägenheter. Kände sig övergiven och ratad.

Någon vecka innan hon och Klas faktiskt bestämde sig för att skiljas, hade Camilla legat med en annan. En engångsgrej med en praktikant på jobbet. Han var i 30-årsåldern och utbildade sig till fotograf. Han hade två månaders praktik på reklambyrån där hon jobbar och de var inblandade i samma projekt. De jobbade bra ihop och hon tyckte att han var charmig, men det hände ingenting under hans praktik. Kanske hade tanken slagit henne någon gång, men inte mer än så. En tid senare stötte de på varandra när hon var på konferens i Stockholm. Han hade nyss flyttat dit och precis fått jobb. Det hade börjat till synes ganska oskyldigt med ett glas vin på en krog, men slutade i hennes hotellrum. Hon hade väl egentligen inte trott något annat när första klunken vitt vin rann ner för hennes strupe.

Dagen efter beställde hon skilsmässopapper. Inte för att hon var barnsligt nyförälskad – det hade varit en härlig natt och det var befriande att känna sig åtrådd, men det var inte mer än så. Hon beställde pappren för att hon insåg att hon inte hade dåligt samvete. Tanken på att berätta för Klas slog henne aldrig. Inte för att hon var rädd för att såra honom, utan för att hon inte trodde att han skulle bry sig. Det var antagligen samma anledning till att hon aldrig frågat honom om han hade en affär. Hon brydde sig helt enkelt inte.

*

Camilla är inte den typen av mamma som tycker att livet fick sin mening först när barnen kom. Självklart var det en stor omställning och hon älskar hon dem mer än något annat. Men hon har aldrig förstått de människor som verkar tycka att livet var meningslöst innan de blev föräldrar. Hon tycker snarare att livet fick ytterligare en mening när barnen kom, men det tog inte ifrån något av meningsfullheten från livet före dem. Hon var 32 och Klas var 31 när Lilly föddes. Det var extremt omvälvande för dem båda efter två missfall, och första tiden behandlade de Lilly som en porslinsdocka. När Leo föddes två år senare kände de sig mer säkra i sina föräldraroller och var mer avslappnade. Tur för både dem själva och barnen. Bland det värsta Camilla visste var curlade och bortskämda småungar som ständigt krävde uppmärksamhet och inte kunde gå två steg utan mamma. Det är lätt att säga att man aldrig ska bli den sortens förälder innan man har barn. Nu vill Camilla i alla fall tro att barnen inte är så curlade, utan att de lär sig mer och mer att stå på egna ben och vara sina egna individer.

Leo blev väldigt mammig under skilsmässan medan Lilly tydde sig mer till Klas. Leo är lugnare nu, men Lilly kan fortfarande få raseriutbrott på Camilla och skrika att hon hellre vill vara hos pappa. Det trasar sönder Camillas hjärta varje gång, men hon försöker vara behålla lugnet och låta Lilly vara ifred. Lilly brukar komma ut från sitt rum någon timma senare och föreslå att de ska titta på film eller göra något annat tillsammans. Det är hennes sätt att säga förlåt.

*

Det är fredag eftermiddag och inte Camillas vecka att ha barnen. Hon hänger upp kappan innanför dörren, slänger av sig klackarna och lägger handväskan på hallbyrån. Tar med sig Pippi Långstrump in i köket, plockar fram en öppnad flaska vin ur kylen och ett glas ur diskmaskinen. Hämtar presentpapper och snöre och lägger på köksbordet bredvid boken. Det är Leos födelsedag idag. På söndag när hon hämtat barnen hos Klas ska hon ta med dem till Leos favoritrestaurang, den lokala kinakrogen. Camilla ler lite när hon tänker på att han alltid väljer samma, tråkiga rätt – friterad kyckling med sötsur sås. Och så mjukglass efteråt.

Hon slår in boken med regnbågsfärgat papper och när det är gjort är vinglaset tomt. Hon fyller på det på nytt och ringer och beställer hem sushi. Byter om från skjorta och chinos till en stickad klänning. När hon fortfarande var gift uppskattade hon ensamma hemmakvällar. Några av de bästa fredagarna var de när Klas tog med sig ungarna på pappa-kväll och hon hade huset för sig själv i några timmar. Nu var ensamma hemmakvällar ingen vardagslyx längre, utan bara vardag. Hon har nästan alltid på musik för att det inte ska vara så tyst. Särskilt de söndagskvällar när Klas varit där och hämtat barnen. Det är den tystaste tystnaden.

Hon hade ett meningsfullt liv innan barnen kom. Hon utbildade sig, umgicks ofta med vänner, träffade Klas, reste … Hon tror inte att det är på grund av barnen de skilde sig, men det kanske snabbade på processen. De var inte ett sådant par som kom närmare varandra när de stötte på problem, utan snarare tvärtom. De hade olika sätt att handskas med problem och smärta – och glädje också för den delen. Camilla var utåtriktad och hade stort behov av att prata med både Klas och vänner, medan Klas var mer inåtvänd och på sin höjd kunde prata med Camilla. Sedan de skildes umgås hon lite mer med sina vänner, men för det mesta är det svårt att boka in något eftersom de flesta hon känner lever Svensson-livet med familjen intakt. Då när det är lyxigt med fredagskvällar utan familjen, just för att de inträffar så sällan.

Ja, Camilla hade ett meningsfullt liv innan Klas och barnen kom in i hennes liv, och hon har ett meningsfullt liv nu. Hon har bara svårare att se exakt var meningsfullheten finns de veckor hon lever ensam i en stilrent inredd fyra med musik som enda sällskap.